Posteado por: don Gerardo de Suecia | 01 diciembre 2009

Todo comenzó con una casa en España (25)

Un día mis suegros nos contaron qué iban a comprar una casa en España, para ser exacto en Torrevieja. Su intención era vivir en España durante el período frío y en Suecia en el verano. Y sí queríamos usarla en el verano podíamos hacerlo. Y yo pensaba qué debía saber un poco de español, para ir al mercado y comprar verduras y cosas semejantes.

Ya sabía inglés y alemán, pero no sabía idioma latina. Tenía 40 años cuando fui a la biblioteca para ver lo que había para un estudiante como yo. No mucho, actualmente, porque entonces el español no era lengua de moda como hoy. Pero había un curso, Sol y sombra. Dicho y hecho, me puse a estudiar el español con la misma energía y frenesí que normalmente estudio asignaturas que quiero saber.

Después de unos meses de estudios a sólo, quería participar en un círculo de estudios, con profesor hispanohablante. Esto para poder escuchar el idioma hablado. ABF (un establecimiento de educación) tenía un curso, pero no donde vivo sino en Malmköping, a una distancia de 15 kilómetros. Hablé con el líder del curso, un chileno que no tenía coche y que iba en autobús allá. El curso ya había empezado pero yo sabía bastante para entrar. Le hice una propuesta. Si hablara español conmigo durante el viaje, y en la pausa en el curso, podría ir conmigo en el coche sin pagar.

Bueno, el curso no era una maravilla de pedagogía, y el profesor estaba siempre sentado en la cátedra leyendo directamente del libro. No explicaba mucho, parecía pensar que teníamos el idioma en nuestros cerebros y si él hablara el texto lo aprenderíamos al fin. Pero no funciona así, y las tías que estudiaban conmigo y que habían estudiado varios años con este profesor, sabían menos que yo. Y entonces llegué a conocer qué para ser profesor no basta con saber su propio idioma.

Entonces me decidí empezar en el liceo, en un curso nocturno. El curso tenía dos libros, Eso sí I y Eso sí II. Cuando quería empezar a estudiar, los alumnos estudiaban en el término del curso Eso sí I. Y yo no quería esperar otro semestre para empezar y por esto compré Eso sí I, y me puse a estudiar, intensivamente, para poder entrar en el curso II después de la Navidad.

Llamé al profesor Roland, y le pregunté si fuera posible empezar a estudiar directamente en el curso II. Expliqué que tenía estudios autodidactos y qué sabía Eso sí I. Y me dijo: “Bueno, claro que puedes tratar….” Comprendía que Roland no tenía esperanzas de qué podría lograr con mis estudios. En el término del curso me dio una buena nota, un cinco, que era la nota más buena. Y en la fiesta que celebramos en su casa al final del curso confesó qué no creía que yo pudiera leer el curso con mis conocimientos. Pero lo hice.

Después de terminar este curso, quería continuar en la universidad. Pero, habían problemas. Trabajaba jornada completa y era padre de un hijo de cuatro años, y estudios en la universidad son más avanzados qué los cursos en el liceo. Pero, entonces la universidad empezó a dar cursos a distancia, a velocidad media (un fin de semana al mes). ¡Y de repente era estudiante en la universidad! Allí estudié dos años y todo resultó en 40 puntos de español.

En La Union Europea habían descubierto qué es necesario saber más de una lengua extranjera, es decir más qué el inglés. Y en Suecia se reformaron el plano de estudios, y harían  posible estudiar el español y no solo alemán y francés como tercero idioma. Y no habían profesores….. Y de esta manera fui profesor de español.

Mis suegros han vendido su casa, y la última vez que fuimos allí era en 1992. Lo único que les queda de su estancia en España es tener un yerno que sabe el español…..

In English/På engelska

It all began with a house in Spain (25)

One day my fathers in law told me that they were going to buy a house in Spain, to be more exact in Torrevieja. Their intention was to live in Spain during the cold period and in Sweden in the summer.
And if we wanted to use it in the summer we could do that. And I thought that I ought to know a little Spanish, to be able to go to the market to buy greens and stuff like that. I already could English and German, but no Latin language. I was 40 years when I went to the library to see what there was for a student like me. Not much in fact, because then Spanish wasn´t a mode language like today. But, there was one course, Sol y sombra (Sun and shadow). No sooner said than done, I began studying Spanish with the same energy and frenzy as normally when I study subjects that I want to know.
After some week´s studies on my own, I wanted to participate in a study circle, with Spanish speaking teacher. This to be able to listen to the spoken language. ABF had a course, but not where I live, but in Malmköping, a distance of 15 km. I spoke to the leader, a Chilean who didn´t have a car and went there by bus. The course had already begun but I could enough to begin there. I made him a proposal. If he spoke Spanish with me uninterruptedly during the journey, and in the pause, he could go free with me in the car.
Well, the course was no wonder of pedagogics, the teacher sat always at the teachers desk and read directly out of the book. He didn´t explain a lot, he seemed to believe that we had the language in our brains and if he read the text we´d learn it at the end. But it doesn´t work that way, and the ladies who studied together with me and who had studied for this teacher during several years, knew less than me. And then I understood that to be a good teacher it isn´t enough to know your own language.
Then I decided to begin in the upper secondary school, an evening course. The course used two books, Eso sí 1 and Eso sí 2. When I wanted to begin studying, the pupils were at the end of Eso sí 1. I didn´t want to wait another term to start studying and therefore I bought Eso 1 and began studying, intensively, to be able to take course II after Christmas. I called schoolmaster Roland and asked him if it was possible to begin directly with course II. I told him that I had studied on my own and that I knew Eso sí 1. And he said: “Of course, you can always try…” I understood that he didn´t have expectation that I´d succeed in my studies. At the end of the course he gave me a very fin mark a five, which was the best mark. And at the farewell-party that we celebrated in his house he confessed that he didn´t believe that I could pass the course with my previous knowledge. But I did.
After having finished this course I wanted to continue at the university. But there were problems. I worked full-time and was father to a child on four years, and courses at the university are more advanced than those in the upper secondary school. But then the university began giving half-time distance learning courses (one weekend a month). And suddenly I was a university student. There I studied two years and that became 40 points Spanish.
In the EU they had discovered that it´s necessary to know more than one foreign language, that is more than English. And in Sweden they carried through a curriculum reform, and made it possible to study Spanish and not only German and French as third language. And there were no teachers…. And that´s the way I became a teacher of Spanish. My fathers-in-law have sold their house, the last time we were there was 1992. The only that remains of their  being in Spain is to have a son-in-law who knows Spanish…

En sueco/På svenska

Allt började med ett hus i Spanien (25)

En dag talade mina svärföräldrar om för mig att de skulle köpa ett hus i Spanien, för att vara mer exakt i Torrevieja. Deras tanke var att leva i Spanien under den kalla perioden och i Sverige på sommaren.

Och om vi ville använda den på sommaren så kunde vi göra det. Och jag tänkte att jag borde kunna lite spanska, för att gå till marknaden och köpa grönsaker och liknande saker. Jag kunde redan engelska och tyska, men inget latinskt språk. Jag var 40 år när jag gick till biblioteket för att se vad som fanns för en studerande som mig. Inte mycket faktiskt, därför att då var spanska inget modespråk som idag. Men, det fanns en kurs, Sol y sombra (Sol och skugga). Sagt och gjort, jag satte igång att studera spanska med samma energi och frenesi som normalt när jag läser ämnen som jag vill kunna.

Efter några veckors studier på egen hand, ville jag delta i en studiecirkel, med spansktalande lärare. Detta för att höra det talade språket. ABF hade en kurs, men inte där jag bor utan i Malmköping, ett avstånd på en och en halv mil. Jag pratade med kursledaren en chilenare som inte hade bil och åkte i buss dit. Kursen hade redan börjat men jag kunde tillräckligt för att börja där. Jag hade ett förslag till honom. Om han pratade spanska oavbrutet med mig under resan, och i pausen, skulle han kunna åka gratis med mig i bilen.

Tja, kursen var väl inte ett under av pedagogik, läraren satt jämt i katedern och läste direkt ur boken. Han förklarade inte mycket, han verkade tro att vi hade språket i våra hjärnor och om han läste texten skulle vi lära oss den till slut. Men det fungerar inte så, och tanterna som läste tillsammans med mig och som hade studerat för den här läraren under flera år, kunde mindre än jag. Och då förstod jag att för att vara lärare räcker det inte bara att kunna sitt eget språk.

Då bestämde jag mig för att börja i gymnasiet, på en kvällskurs. Kursen hade två böcker. Eso sí 1 och Eso sí 2. När jag ville börja studera, läste eleverna slutet av kurs Eso sí 1. Jag ville inte vänta ytterligare en termin för att börja och därför köpte jag Eso sí 1 och började studera, intensivt, för att kunna gå in i kurs II efter julen.

Jag ringde till magister Roland och frågade om det var möjligt att börja direkt i kurs II. Jag berättade att jag hade läst själv och att jag kunde Eso sí I. Och han sa: ”Det är klart att du kan ju försöka…..” Jag förstod att Roland inte hade förhoppningar om att jag skulle lyckas med mina studier. Vid kursens slut gav han mig ett mycket fint betyg, en femma, som var det bästa betyget. Och på avslutningsfesten som vi firade i hans hem bekände han att han inte trodde att skulle klara kursen med mina förkunskaper. Men det gjorde jag.

Efter att ha avslutat den här kursen ville jag fortsätta på universitetet. Men där fanns problem. Jag jobbade full tid och var far till ett barn på fyra år, och kurser på universitet är mer avancerade än kurser på gymnasiet.

Men då började universitetet att ge kurser på distans, på halvfart (ett veckoslut i månaden). Och plötsligt var jag student vid universitetet! Där läste jag två år och det blev 40 poäng i spanska.

I EU hade man upptäckt att det är nödvändigt att kunna mer än ett främmande språk, det vill säga mer än engelska. Och i Sverige genomförde man en läroplansreform, och gjorde det möjligt att läsa spanska och inte bara tyska och franska som tredje språk. Och det fanns inte lärare…… Och på så sätt blev jag spansklärare. Mina svärföräldrar har sålt sitt hus, den sista gången vi var där var 1992. Det enda som återstår av deras vistelse i Spanien är att ha en svärson som kan spanska…..


Responder

Introduce tus datos o haz clic en un icono para iniciar sesión:

Logo de WordPress.com

Estás comentando usando tu cuenta de WordPress.com. Cerrar sesión / Cambiar )

Imagen de Twitter

Estás comentando usando tu cuenta de Twitter. Cerrar sesión / Cambiar )

Foto de Facebook

Estás comentando usando tu cuenta de Facebook. Cerrar sesión / Cambiar )

Google+ photo

Estás comentando usando tu cuenta de Google+. Cerrar sesión / Cambiar )

Conectando a %s

Categorías

A %d blogueros les gusta esto: