Posteado por: don Gerardo de Suecia | 03 diciembre 2009

En Estocolmo (77)

No me voy a la capital tan frecuentemente. Estar allí me hace nervioso. Pero esta semana lo ha pasado dos veces. No es una ciudad grande pero basta para mí, un hombre del campo. En el metro me siento muy obsoleto, como un saco de papas. Todos me pasan al lado. Miran todo derecho, muy firme, no como yo de un lado a otro…. En pocas palabras: Soy un hombre del campo.

Además me hace deprimido. Esas cajas grandes que se llaman edificios. Llenas de gente y sin arquitectura (si uno no cuenta el funcionalismo como una forma de arquitectura – ¡yo no lo hago!) Pero, claro, los edificios viejos en Gamla Stan (La Ciudad Vieja) me gustan. Tienen carácter y historia.

La primera vez que fui a Estocolmo fui con mi mujer y dos amigos, una pareja de Flen. El propósito del viaje era visitar un vernissage que tenía una amiga de nosotros.

Su carrera es una maravilla. Empezó a pintar hace cinco años. De repente se puso a pintar edificios y naturaleza. Como si no hubiera hecho otra cosa. Cuando llegamos allá ya hubo vendido 10 cuadros. Si queréis comprar uno de sus cuadros tenéis que desembolsar 1000 €. Después fuimos a un restaurante estadounidense para comer un bistec.

Si quieréis mirar sus cuadros lo hagáis aquí:

http://www.lenafredriksson.se/

A veces quiero sentirme un poco menos anticuado que lo normal. Participar en un curso organizado de Adobe, ¿tal vez sea algo? Me inscribí. Ver los últimos avances de la presentación digital podría ser algo. Esta vez fui sólo. Disfrutar de una conferencia con gente que saben de lo que hablan.  Jóvenes inteligentes de EEUU. Mostrar para si mismo que uno domina la lengua inglesa y mencionar de paso a otros que la conferencia era en inglés, no malo.

Rich Internet Experience Tour – ¿no parece impresionante? Con Flash y lo todo…. En una sala de cine antiguo…. Que ambiente. Sonido alto, batería que toca y el bajo late. Casi despegamos de los sillones. Cambios rápidos de los dibujos que centellean. Parece un poco demasiado moderno para un jubilado de 64 años……

Bueno, puedo contaros lo que más importa en un curso así. BOLÍGRAFOS. Siempre hay bolígrafos y chupa chupa en la pausa. Mi mujer y yo hemos hecho un deporte de esto. Competimos quien puede coleccionar más bolígrafos que el otro. En una feria para profesores ella ganaba con 32 bolígrafos en comparación con los 25 que tenía yo.

Esta vez tenía que contentarme con dos bolígrafos y un piruli. Pero uno de los bolígrafos es un gigante y así basta con dos. Y el piruli no me atrevía a comer porque tengo dientes muy fragiles….

Si quieres ver de donde venía la gente que nos enseñaban hay unos en este enlace:

http://www.perfectfools.com/

En sueco/På svenska

En sueco/På svenska

I Stockholm (77)

Jag åker inte till Stockholm så ofta. Jag blir nervös av att vara där. Men den här veckan har det hänt två gånger. Det är inte nån stor stad men den räcker för mig, en kille från landet.

I tunnelbanan känner jag mig mycket otidsenlig, som en säck potatis. Alla går förbi på sidorna. De tittar rakt fram, mycket stint, inte som jag från den ena sidan till den andra… Kort sagt: Jag är en kille från landet.
Dessutom gör det mig deprimerad. Dessa stora lådor som de kallar byggnader. Fulla av folk och utan arkitektur (om man inte ser funktionalismen som en form av arkitektur – jag gör det inte!)

Men, det är klart, byggnaderna i Gamla Stan tyciker jag om. De har karaktär och historia. Första gången jag åkte till Stockholm åkte jag med min fru och två vänner, ett par från Flen. Syftet med resan var att besöka en vernissage som en bekant till oss hade.
Hennes karriär är otrolig. Hon började måla för fem år sen. Helt plötsligt började hon måla byggnader och natur. Som om hon inte hade gjort nåt annat. När vi kom dit hade hon redan sålt tio tavlor.

Om ni vill köpa en av hennes tavlor måste ni punga ut med 10 000 kronor. Sen gick vi till en amerikansk restaurang för att äta biffstek. Om ni vill se hennes tavlor gör ni det här:

http://www.lenafredriksson.se/
Ibland vill jag  känna mig lite mindre antikverad än vanligt. Delta i en kurs anordnad av Adobe, kanske är det nåt? Jag anmälde mig. Se de senaste framstegen i digital presentation skulle kunna vara nåt. Den här gånge åkte jag ensam. Njuta av en föreläsning av folk som vet vad de pratar om. Intelligenta ungdomar från USA. Visa för sig själv att man behärskar engelska språket och nämna för andra att föreläsningen var på engelska, inte så tokigt.
Rich Internet Experience Tour – verkar inte det imponerande? Med Flash och allting…. I en gammal filmsal.. Vilken miljö. Högt ljud, trummor som slår och bas som dunkar. Vi nästan lyfter i fåtöljerna. Snabba ändringar i bilderna som flimrar förbi. Det verkar lite för modernt för en pensionär på 64 år…
Alltnog, jag kan berätta för er att det viktigaste på en sån här kurs är: KULSPETSPENNORNA. Det finns alltid kulspetspennor och klubbor i pausen. Min fru och jag har gjort en sport av det här. Vi tävlar om vem som kan få flest kulspetspennor. På en mässa för lärare vann hon med 32 pennor mot de 25 som jag hade.
Den här gången fick jag nöja mig med två pennor och en klubba. Men den ena av pennorna är jättestor och då räcker det med två. Och klubban vågar jag inte äta för jag har så dåliga tänder….
Om du vill se var folket kom ifrån som undervisade oss så finns några på den här länken:

http://www.perfectfools.com/


Responder

Introduce tus datos o haz clic en un icono para iniciar sesión:

Logo de WordPress.com

Estás comentando usando tu cuenta de WordPress.com. Cerrar sesión / Cambiar )

Imagen de Twitter

Estás comentando usando tu cuenta de Twitter. Cerrar sesión / Cambiar )

Foto de Facebook

Estás comentando usando tu cuenta de Facebook. Cerrar sesión / Cambiar )

Google+ photo

Estás comentando usando tu cuenta de Google+. Cerrar sesión / Cambiar )

Conectando a %s

Categorías

A %d blogueros les gusta esto: