Con vista al lago (70)

Una noche cuando estábamos en la casita me llamó mi vecino para informarme de una cosa que hemos esperado 14 años.  Dijo que la urbanización necesitaba dinero y por esto van a cortar los abetos en frente de nuestra casa para venderlos. El corazón hizo un golpe en mi pecho – ¡finalmente! Hemos tratado de convencer los hombres con sierras de motor que hermosa estaría nuestra colina con solo abedules, que bueno sería para los anemones, no mencionando que bueno sería con un poco de vista al lago para nosotros. El principio ha sido, si quiere ver el lago váyate allá. Y ahora están cortados todos los abetos, esperando de que venga un hombre con caballo para transportarlos al aserradero.
Me ha irritado que casi todos que han tenido posibilidad ha cortado calles en el bosque en frente de sus casas para ver el lago mejor. No es especialmente bonito. Pero una colina seleccionada ante nuestra casa si lo es.

Ahora solo vemos el hielo, (tengo que informaros que han visto huellas de lobo en el lago – ¡caramba!) pero pronto viene la primavera, y después el verano. Puedo pensarme sentado a la mesa con una bebida de algún tipo en la mano y los ojos fijados a la vista del lago.

Era un trabajo duro. Eramos 7-8 personas que trabajaban con la selección. Unos con sierras de motor y otros arrastrando ramitos de abeto para quemar. Esto le gusta a mi mujer. Ella siempre quema en la chimenea cuando llegamos a la casita. Pero es muy bien para  el compañerismo trabajar juntos con cosas comunes. Dos de las mujeres venían con café y bollos. Es un placer estar sentado en un tronco de abete con una tasa de café en la mano, cansando después de un trabajo duro. El olor de árboles recién cortados y el aire fresco de la naturaleza,  y que todo va a resultar en vista al lago – es lo mejor!

Pero ahora cuando el sol brilla en las cristales de ventana, sin estar cubiertas de abetos, uno no solo puede ver el lago. Uno ve que sucias están las cristales también. Puedo imaginarme quién es que tiene que lavarlas….. Sí, claro, yo.

In English/En  inglés

With view on the lake (70)

One night when we were in the weekend cottage my neighbour called me to tell me something we had been waiting for for fourteen years. He said that the community needed money and therefore they wanted to clear the spruces in front of our house and sell them. My heart did a somersault in my chest – at last.
We have tried to convince the guys with the motor-saws how beautiful our hill would be with only birches, how healthy it would be for the anemones, not to mention how good it´d be for us with some view on the lake. The principle has been, if you want to see the lake, go down there. And now the spruces are cut down and waiting for a man with a horse to transport them to the saw mill. (We used a tractor instead of the horse).
It has annoyed me that everybody who has had opportunity has cut lanes in front of the houses to see the lake better. Not very beautiful. But a slope thinned out is beautiful.
Now we can only see the ice (I must inform you that they have seen wolf on the ice, quite!) but soon the spring will come, and comes the summer.
I can imagine myself sitting at the table with some kind of drink in my hand with my eyes fixed at the lake view…
It was a hard work. We were 7-8 persons who were thinning out. Some had motor-saw and others dragged branches to burn. My wife likes burning. She´s the one who always lights the fire in the open fireplace when we come to the summerhouse. It´s good for the feeling of solidarity to work together with common things.
Two of the ladies brought coffee and buns. It´s a pleasure sitting on a fir trunk with a cup of coffee in ones fist and rest after having worked hard. The smell of newly cut down trees and the fresh air of nature, and that all will result in lake view – that´s the best.
But now, when the sun shines on the glass in the windows, without being blocked by the spruces, one not only watch´s the lake. One can see how dirty the windows are too. I can imagine who´s work it´ll be to clean them…. Mine of course.

En sueco/På svenska

Med utsikt mot sjön (70)

En kväll när vi var i sommarstugan ringde min granne för att tala om en sak som vi har väntat på i fjorton år. Han sa att området behöver pengar och därför ska de ta ner granarna framför vårt hus för att sälja dem. Hjärtat gjorde ett skutt i bröstet – äntligen!

Vi har försökt att övertyga killarna med motorsågar hur fin vår kulle skulle vara med bara björkar, hur bra det skulle vara för sipporna, för att inte nämna hur bra det skulle vara med sjöutsikt för oss. Principen har varit, om du vill se sjön, gå ner dit. Och nu är granarna nertagna och väntar på att det ska komma en man med häst för att transportera dem till sågen. (Det blev traktor, inte häst).

Jag har irriterats på att alla som har haft möjlighet har huggit ner gator framför husen för att se sjön bättre. Inte speciellt vackert. Men en gallrad slänt är vacker den.
Nu ser vi bara isen (jag måste informera er om att man har sett spår av varg på sjön – jajamensan!) men snart kommer våren, och sen kommer sommaren. Jag kan tänka mig sittande vid bordet med en drink av nån sort i handen och ögonen fästade vid sjöutsikten.

Det var ett hårt jobb. Vi var 7-8 personer som jobbade med gallringen. Några med motorsåg och andra som släpade grangrenar för eldning. Det gillar min fru. Hon tänder alltid i öppna spisen när vi kommer till stugan. Men det är bra för sammanhållningen att arbeta tillsammans med allmänna saker.

Två av damerna kom med kaffe och bullar. Det är en njutning att sitta på en granstam med en kopp kaffe i näven och vila sig efter ett hårt arbete. Lukten av nyligen avverkade träd och naturens friska luft, och att allt kommer att resultera i sjöustikt – det är det bästa!
Men nunär solen lyser på glaset i fönstren, utan att skymmas av granar, ser man inte bara sjön. Man ser hur smutsiga fönstren är också. Jag kan tänka mig vem som är tvungen att tvätta dem…. Ja, jag så klart.