Un poco sobre el tiempo (63)

De niño no se nota que el tiempo pasa. No sé por qué es así o ni siquiera sé si es así. Hace mucho tiempo que era niño yo. Mi hijo que tiene 25 años no tiene reloj. Supongo que puede ver el tiempo en su móvil. (Nosotros tenemos móvil pero lo usamos solamentede viaje.) En el trabajo como professor tenía que pensar mucho en el tiempo. Tenía que llegar a tiempo a las clases y por esto siempre tenía que tener reloj. Tambíen tenía que pensar en las clases: “¿Voy a tener bastante tiempo para hacer esto, cuánto tiempo toma hacerlo, cuánto tiempo queda?” Una pregunta muy frecuente entre los profesores era: ”¿Qué hora es?” Ahora no tengo reloj – vivo sin tiempo (por lo menos un poco).

Mi mujer dice que el tiempo pasa tan rapido. En un abrir y cerrar los ojos la semana ha pasado. Y yo tengo pruebas que es la verdad. Mi caja de pildoras con siete espacios para cada semana, en total 28 espacios. Cuando la veo comprendo que el tiempo pasa. Puedo ver que con tantas pildoras debo ser viejo y en cuánto la he llenado está vacia… Tomo nueve pildoras cada día, llenar la caja toma media hora.
Y no parece importar si uno tiene mucho por hacer o no. El tiempo pasa rápido aún así. ¿Es que es así cuando uno tiene la mayor parte de su vida en “el espejo retrovisor”? ¿Quién lo sabe?

Si tú lo sabes, ¡por favor dímelo!

In English/En inglés

Thoughts about the time (63)

As a child you don´t notice that time is passing. I don´t understand why it is so or even if it is so. It´s a long time since I was a child. My son, 25 years old doesn´t have a watch. I guess he can get the time on his mobile. (We have one but we only use it when we travel).

In my work as a teacher I had to think a lot of what time it was. I had to come in time to the lessons and therefore I had to have a watch. In the class I also had to think: “Am I going to have time to do this, how long time does it take to do it, how much time remains?”.
A common question between teachers is: “What time is it?”. Now I don´t have to think very much of time anymore – I live kind of timeless (at least a little).

My wife says time passes so fast. Without you knowing it the week is gone. And I can prove that it´s true. My pillbox contains seven spaces for each week, totally 28 spaces. When I watch it I understand that time is passing. I can see that with so many pills I should be old and as fast I´ve filled it, it´s empty again… I take nine pills daily and to fill it takes half an hour.
And it seems as if it doesn´t matter if you got a lot to do or not. Time passes anyway. Is it because one has most part of one´s life in the wing mirror? Who knows? If you know it please tell me.
But, if you walk upstairs, you will discover that time doesn´t always pass so fast.

En sueco/På svenska

Lite grand om tiden (63)

Som barn märker man inte att tiden går. Jag vet inte varför det är så eller ens om det är så. Det var länge sen jag var barn.
Min son som är 25 år har ingen klocka. Jag antar att han ser tiden på sin mobil. (Vi har mobil men använder den bara på resa).
I mitt arbete som lärare var jag tvungen  att tänka mycket på tiden. Jag måste komma i tid till lektionerna och därför måste jag alltid ha klocka. I klassen måste jag också tänka: ”Kommer jag att ha tillräckligt med tid för att göra det här, hur lång tid tar det att göra det, hur mycket tid återstår? En mycket vanlig fråga mellan lärarna var: ”Vad är klockan?” Nu har jag ingen klocka längre – jag lever tidlös (åtminstone lite grand).
Min fru säger att tiden går så fort. Utan att man vet ordet av har veckan gått. Och jag har bevis för att det är sant.
Min pillerask med sju utrymmen för varje vecka, totalt 28 fack. När jag ser den förstår jag att tiden går. Jag kan se att med så många piller bör jag vara gammal och så fort jag har fyllt den så är den tom… Jag äter nio piller om dagen, att fylla asken tar en halvtimme.
Och det verkar inte ha nån betydelse om man har mycket att göra eller inte. Tiden går fort ändå. Är det för att man har största delen av livet ”i backspegeln”?
Vem vet?
Om du vet det, snälla tala om det för mig!